Sitter uppe ensam.
Det är mörkt i hela lägenheten och det enda ljud som hörs är klockan och mina egna tankar.
Har sedan igår övervägt för och naktdelar men är inte riktigt klar än.
Får besök av hjärnspöken och hårda ord som upprepas gång på gång när jag försöker lugna mig.
Det kanske är så men jag inte sett de själv?
Men vaför har ingen annan sett de då?
Eller ser alla de men ingen säger något?
Adrenalinet stiger och så är jag tillbaka på ruta ett.
Det ska absolut inte vara lätt för då vet man att de betyder en hel j**la del, och är en stor punkt i livet.
Så där har jag varit klarsynt iaf.
Jag gör inga drastiska drag men när jag får nog så får jag NOG!
Men har jag fått nog än???
Trubbel i patadiset och trassel i huvet.
Tröttast i världen men kan inte sova.
Hej underbara vecka du kommer bli lång.
