Vi har haft några omtumlande dagar den senaste tiden.
Igen.
Men denna gång var det ingen i familjen utan de va vi själva som vart drabbade.
Efter att mina prover inte alls varit bra blev det lite bråttom.
Vi fick nämligen en tid för att lämna prover på förlossningen i Lördags.
Vi va också tvugna att göra oss redo för att jag kanske inte skulle komma hem igen på ett tag.
Det fanns nämligen risk för att jag blev inlagd och även risk för att Ärtan skulle få se världens ljus för först gången.
Flera veckor tidigare än beräknat.
Och allt detta medans vi håller på att sälja lägenheten.
Så några stressade, nervösa och omtumlande dagar blev det.
Det var ju inte såhär jag tänkt sista tiden av min graviditet.
Vad är de som händer?!?
Men så kom lättnaden.
Efter en hel del provtagningar, undersökningar av Ärtan och ytterligare ett ultraljud.
Så fick vi efter 4h äntligen de lättande beskedet att vi fick åka hem.
De påpekade dock att proverna inte är bra men vila hemma och gå till barnmorskan varannan dag.
Så med den pekpinnen är det lika bra att gör som de säger.
Jag gör vad som helst bara jag slipper läggas in.
Vi har ju inte ens börjat förbereda för Ärtans ankomst då vi haft fullt upp med att röja för visning pch borttagning av lägenheten.
Så även om jag nu idag får beskedet av min barnmorska att bara var hemma och vila så då får det bli så.
Jag får då lov att släppa jobbet och göra de som är bäst för mig och bäbis.
Att också ha min kära man vid min sida under denna tid är helt fantastiskt.
Vi är inte alltid överens men han är där vid min sida hela vägen.
Visst han är sitt jobb trogen och förr trodde jag att jobbet kanske betydde mest.
Men där hade jag fel.
I fredags gick han på jouren men trotts de så fixade han att någon hade bakjour om vi behövde sättas igång eller läggas in.
Det är att ställa upp och finnas där.
Han är underbar.
Och vårat barn kommer få en fantastisk pappa.
Jag är alltså lite lugnare nu även om jag fortsätter lämna prover och hålls under uppsikt.
Är glad och tacksam att jag får vara hemma och ha mina nära och kära runt mig.
Så nu är det bara att läsa på.
Jag ska erkänna att jag skjutit upp det.
DET ska ju inte vara dags än.
Men...
Vi vet ju aldrig när det är dags.
Det jag trott ska dra ut på tiden kan komma innan beräknat.
