Jag hade fel jag erkänner de.
Jag är inte mer än människa och under pressade och udda situationer kan även jag dra förhastade slutsatser.
Nu vet jag hur de ligger till och nu tänker jag utgå där ifrån.
Och vad som händer de får vi se.
Men jag ska först bygga upp mitt förtoeende för mina medmänniskor igen.
Speciellt dom i de motsatta könet.
För de är trotts allt ganska långt ner nu...
Men jag är en kämpe och detta är ingenting mot vad jag gått igenom förr.
Så jag VET att jag tar mig upp och att jag kommer starkare och mer klarsynt ur de här.
Igår tog jag ett beslut i min ensamhet tillsamans med en kolsvart lägenhet...
Åkte hem till Daniel i tron om att han va hemma.
De va mörkt i hela lägenheten och han fanns inte nån stans.
Fick panik och tankarna tog över.
De resulterade i att jag tog mina saker och stack.
Låter fegt jag vet, men de har varit en turbulent helg med mycket tårar.
Lämnade en lapp efter mig.
Och i natt kom ham ut och hämtade sina nycklar.
De sas inge vettigt och när jag stängde dörren efter mig och hör hans steg gå bort i gruset kände jag ilska.
Lutade mig mot dörren en stund och andades djupt.
Fantiserade om ett liv utan honom och de kändes konstigt.
Och de gör de än.
Ska de sluta så här?
Där jag känner ilska, svek och är uppriven från en mark som jag trodde va trygg?
Mycket frågor i huvet men jag har bra stöttning från nära och kära.
All love to you!!
Känner mig kluven på mitten.
Går de att laga?
När tvekan smyger sig på tar jag ett steg tillbaka och andas djupt och tankarna går:
"Hellre ensam och lycklig än i ett förhållande och olycklig".
Tvåsamhet blev ensamh...
Även om du har mycket eller lite pengar.
Vilket humör man än har.
Vilka kläder man än bär.
Hur håret än ser ut.
Hur tråkig du än kan vara.
Så finns den där.
Även om den ger sig av för en stund kan vi alltid räkna med att den kommer tillbaka.
FÖRKYLNINGEN!
Vare sig vi vill eller inte.
Så kan förkylningen vara människans bästa vän?
Hur som så har min inte försvunnit helt och jag bekämpar den så gott de går.
Trotsade både snuvig näsa, halsont, och hosta i tisdags då jag utövade träningsformen Zumba Toning.
De är zumba med hantlar.
Absolut att rekomendera!
Och gissa om jag har träningsverk än.
Hur härligt är inte de!?
Men inte bara de utan de va även de roligaste jag gjort på länge.
Kan bero på Linda som leder de passet.
Hennes energi och peppning gör att man pressar och tar i även om man är helt slut.
All heder till henne.
Så nu ligger jag lite på lugna linan för hostan vart en aning värre.
Men längtar tillbaka till gymet och att svettas.
Nytt liv och jag älskart.
*Slutat röka.
*Börja gyma.
Jag känner mig piggare än på länge trotts förkylning!
HÄRLIGT!
Förkylning, människan...
Ja nån gav sig på mig när jag låg och sov i natt.
Nån öppnade min mun och stoppa ner en förkylningsklump i min hals som gör nå fruktansvärt ont.
Alla säger ju: "jag har inte tid att vara sjuk"
Och de har väl inte jag heller riktigt.
Inte idag iaf men imorgon.
Då är min lediga dag och jag kan bara stanna inne och bara vara.
Blir kukelimuckmedicin (som Karlsson säger) och TV tittande för min del från och med ikväll.
Ja för jag har ju ingen karl som kan hjälpa mig och handla så jag får göra de själv, och bära upp de själv, och plocka fram själv!
Tur att min mamma gjort matlåda åt mig tills ikväll.
Hon är snäll min mamma!!
För min Daniel åker ju till Tyskland och karlarnas svar på Ullared.
Så han kan inte vara hemma och tycka synd om mig.
Så jag får tillomed sköta de där med att tyckasynd om själv också.
Stackars mig!
Han är hemma igen imorgon kväll men då är jag väl frisk som en nötkärna skulle jag tro.
Nu tar jag mig en stor kopp Te med specialhonung som jag hittade i skåpet.
Den har en svag tutch av menthol och luktar lite underligt.
3 teskedar om dagen står de...
Kan de verkligen vara bra??
VARNING!! Förkylning ...
Är dyngtrött men kan inte sova.
För först gången på en evighet är jag trött och jag känner verkligen hur trött jag är men jag somnar inte.
Ögonen vill inte stängas och hjärnan arbetar i superfart.
Vad de arbetar med har jag ingen aning om men nånting är de..
Förstår ni då hur trött jag är om jag inte hänger med på vad min egen hjärna arbetar om?
Jag pressar igen ögonen i hopp om att somna.
Och så fort jag slappnar av åker dom upp igen och tankarna snurrar.
Kan detta bero på att de är så att jag ska sova ensam i mitt flickrum?
Ensam har jag inte sovit sen jag vet inte när...
Tappat tid på när jag sov själv sist.
Kan de vara så att jag är beroende av min pojkvän om nätterna.
För i hans sällskap somnar jag som en stock.
Behöver bara lägga mig till rätta på hans bröst, dra in en djup sniff av hans lukt och så somnar jag som en vaggad bäbis tills han hjärtljud.
Här hemma har jag massor av kuddar, täcke och flera filtar i sängen.
Men de hjälper inte för att somna.
Jag gillar nämligen att ligga nära och har man ingen att sova bervid får man ta de man har.
Vill ju gärna inte som 24 åring gå inte till mamma och pappa och lägga mig.
Även om de skulle vara skönt ibland när de känns tufft.
Är dyngtrött....
Har ni upptäkt precis som jag att jag har en helg blogg??
Japp de har jag nog eller så beror de på att de är på helgerna jag har ork och tid att blogga, för de är då jag är hemma på lugna landet och röjer runt så de ryker ur öronen på mina kära päron.
Ja så jag får väl erkänna att de kommer nog vara så fram till att min kära kille har skaffat bredband och en dator.
Kalla mig bilmekaniker tack!
Igår hände något helt otroligt.
Jag låg under en bil (inte vilken bil som hellst utan min bil) och va extra händer åt D.
Ja just JAG låg på ett kallt golv under en skitig bil och kräla.
Och jag tyckte faktist att de va riktigt kul!
Vart nästan lite besviken när vi var klara.
En guld stjärna i boken till mig tack.
Skulle haft en tjejkväll med syster ute på stan ikväll men eftersom vi båda lämnat in våra bilar för ett tag sen och de va inte bara mitt kalas som blev dyrare än väntat.
Så vi skjuter upp de några helger.
Så nu då??
Ja kanske ska lägga sig i ett varmt skönt bad med hårinpakning och ansiktsmask och fundera över mina alternativ i kväll.
Hemma eller hemma??
Alltså..
Hemma i stan eller hemma på landet??
Helgblogg och bilmeka...
Jag har börjat fundera över om mitt körkort va ett smart drag.
Ibland undrar jag över om jag har tålamod för mina med trafikanter och om jag verkligen ska ha körkort.
Blir lika irriterad varje gång jag kommer till en korsning och har bilar framför mig, de finns luckor där dom kan köra men dom står still.
Varför??
Eller när man kör på en väg och dom kör 20km/t under den tillåtna hastigheten där man inte kan köra om men när man är på väg om så gasar dom på!
Varför???
Känner mig i dessa situationer som Gabbe i Sveriges Värsta Bilförare.
Jag blir irriterad och grodorna börjar hoppa ur munnen på mig.
Kommer nog en och annan padda bland dessa grodor.
Har inte tålamod till dessa situationer.
Finns heller inget tålamod till dom som kör ut framför nosen på mig där dom ska stanna.
För att rädda sig själv så får man ställa sig på bromsen.
En medpassagerare sa till mig en gång:
"Jag blir lite rädd för dig ibland."
Och jag kunde ana rädsla i hans blick.
Ska nog se över de där med mitt humör kanske..
Om inte annat är jag kanske nästa kandidat till Sveriger Värsta Bilförare??