Rebecca.

Igår tog jag ett beslut i min ensamhet tillsamans med en kolsvart lägenhet...
Åkte hem till Daniel i tron om att han va hemma.
De va mörkt i hela lägenheten och han fanns inte nån stans.
Fick panik och tankarna tog över.
De resulterade i att jag tog mina saker och stack.
Låter fegt jag vet, men de har varit en turbulent helg med mycket tårar.
Lämnade en lapp efter mig.
Och i natt kom ham ut och hämtade sina nycklar.
De sas inge vettigt och när jag stängde dörren efter mig och hör hans steg gå bort i gruset kände jag ilska.
Lutade mig mot dörren en stund och andades djupt.
Fantiserade om ett liv utan honom och de kändes konstigt.
Och de gör de än.
Ska de sluta så här?
Där jag känner ilska, svek och är uppriven från en mark som jag trodde va trygg?
Mycket frågor i huvet men jag har bra stöttning från nära och kära.
All love to you!!
Känner mig kluven på mitten.
Går de att laga?
När tvekan smyger sig på tar jag ett steg tillbaka och andas djupt och tankarna går:
"Hellre ensam och lycklig än i ett förhållande och olycklig".