Igår hade jag en mysdag.
Vaknade i skaplig tid.
Åkte in mot stan för att handla lite.
Ryckte åt mig 2st chokladaskar och begav mig till körskolan.
Dom är GULD världa så de va det MINSTA jag kunde ge dom efter allt som gjort för mig under den tiden jag gick där.
Efter de vart de en snabb kopp kaffe hos min vän innan jobbet.
Efter jobbet begav jag mig mot Vegagatan och intog Daniels soffa.
Jag sappade runt lite på TV:en medans har va i köket och lagade mat.
En riktigt trevlig kväll och vart helt rörd av våran lilla dialog i soffan:
R - "Åååh!" *ler försiktigt*
D - " Vi kan titta på Desperata Husrfuar om du vill."
R - " Neh. Vi tittar på nå annat som du också vill se."
D - "Nej nu tittar vi på de här. Förstår du inte att jag är nöjd bara jag får ha dig bervid mig. Och då kan jag se på vad som hellst."
Är inte de kärlek så säg.
Gick och la oss i hyffsad tid eftersom vi båda skulle upp tidigt.
Jo då denna dag är också slut.
Vaknade när klockan ringde 05.00.
Tittade med mina blå på en sovande ängel brevid mig.
De pirrade till så härligt i hela magen.
Är som nykär.
En härlig känsla när man är två.
05.20 snubblade jag ur sängen, tog på mig kläderna, pussade min sovande ängel hej då och for iväg till jobb nummer 1.
(kändes lite anorlunda att åka innan honom, de brukar vara tvärt om).
ICA.
Länge sen sist.
Jobbade där mellan 06.00 och 11.00.
Rullade tillbaka till Vega för en sömnlur.
Men när jag väl kom dit va jag inte trött.
Vart rastlös så gjorde mig klar för en dag i bilen och lite affärer.
Hittade en vår jack så nu är de problemet löst.
Härligt!
Sen va de dags för jobb nummer 2.
DV.
Serverdade kaffe med dopp och där emellan sprang jag runt i shoppen och rörde om lite.
Flyttade saker hit och dit och jag vart rätt nöjd med resultatet innan jag slutade där för kvällen.
Efter mycket om och men är jag nu hemma och tänker nog stänga mina blå igen.
Känns som att de är den tiden på dygnet.
Idag har jag mått bra.
Riktigt så där oförskämt bra.
Vaknade av att en hand strök min kind medans han viskade i mitt öra:
"Älskling jag måste gå till jobbet nu."
Fast jag tror han menade:
"Men flytta på dig jag kommer för sent!!"
Bara de att höra hans stemma de första jag gör och se honom de första jag gör när jag slår upp ögonen är helt obeskrivligt.
Vi kan ju tyvär inte ha de så varje morgon men jag antar att den starten på dagen gjorde att jag vart på topp.
Drog mig en stund med kudden innan jag drog på mig kläderna för att åka till stallet.
Ja de är ju en bit att åka.
Till Örebro ungefär så de tar tid.
08.30 bar de av 09.50 var ankomst tiden i stallet *piiiiiip*.
Med stor förväntan och nyfikenhet går jag med snabba steg och en sökande blick och tittar i stallet efter C.
Och där ute i uteboxen ser jag hans fina ansikte.
Lite snabbare skyndar jag ut och möts av...
EN SKIT GRIS??
Ja då är de inge fel på honom då.
Åh nej de va de inte, han är precis som innan.
Visst inga muskler kvar men de får man räkna med efter hans lilla vända han haft nu igen.
Tillbacka på ruta ett men va gör de?
Ingenting!
Efter ett tag va de hemgång igen.
Så med startad motor körde jag i riktinigen hemmåt.
In i duschen och på med kläder och ansikte för de skulle ju jobbas också.
Man kan ju inte bara få lata sig.
Efter jobbet åkte jag nöjd hem.
Men nu när kvällen kryper sig på kommer mina hjärnspöken igen.
Jag och ensamma kvällar = ingen bra combo.
♥ Toppen dag! ♥
Inte kompis med ensam...
Ja då va de Måndag igen då.
Helgen bara springer förbi.
Igår fick jag en överaskning efter jobbet.
Min Daniel ville komma ut för en övernattning.
Inte varje dag han vill sova med mig här..
Tror de beror en hel del på min 90 säng.
Men förstår inte vad han gnäller om.
Kan de bli mysigare!?
Man har inte en chans att komma ifrån varandra i sömnen utan att nån trillar ur.
Så de gäller att hålla i sig.
De är väl ändå inget att gnälla över.
Men men så i natt sov jag som en gudinna.
Trygt i Daniels famn.
Nu på morgon kvisten hade jag lite grus i ögonen när han skulle bege sig till jobbet.
Kände mig som en sömngångare när jag skulle låsa dörren efter honom.
Håret åt alla håll och halv öppna ögon släpade jag hälarna efter mig tillbaka till sängen.
Hade kunnat somna på stört.
Men behövde bara lägga huvet på kudden igen så vart jag pigg som en lärka.
Ja de hade man väl kunnat vänta sig.
Meen då fick jag ju tid att kolla runt lite på nätet innan frukost.
Nu blir de frukost, sen till hästen och sen hem för att svira om till jobbet.
Ha en riktigt HÄRLIG Måndag kära ni.
Uppe med tuppen.
Jo då denna helg har varit toppen på alla sätt.
Jag har varit riktigt gald och skrattat mer än på länge.
Flera månader faktist.
Och jag är KÄR ♥.
Så kär och sånt pirr som jag har bara jag ser honom gör att jag vet att jag aldrig känt så här förut.
Vi har haft de jobbigt men nu har vi de bättre än någonsin.
Han har bitt min bästa vän och jag vet att jag kan beräta allt för honom.
Jag kan säga vad som hellst utan att han dömmer mig eller ser mig med andra ögon.
Varför kunde vi inte ha de så här bra från början?
Bättre sent än aldrig.
I går hade jag och min STORA kärlek picnik.
Hur mysigt som hellst.
Jag hade fixat med allt.
Mat, fika och lite annat smått och gott.
Vi spelade kort, prata och skrattade mest hela kvällen.
Tiden flöt iväg.
Jag somnade som en utslagen hjälte i hans armar i min trygga 90 säng med de största leéndet man kan ha.
Vaknade upp med samma leénde, tittade på honom och log ännumer.
De är konstigt hur allt känns lätt och hur man kan fly värkligheten för en stund bara man är i rätt sällskap.
Efter en morgon med toppen känslor va de dags för avfärd.
Destination Fagersta.
Eller ja en bit utanför Fagersta.
Mat och fika, trevligt sällskap och ännu en dag flöt bort.
Ut i ännu ett minne.
Hade tänkt mig en lite biltur till när jag kom hem till Västerås men orkade inte.
Tröttheten tog över bara jag parkerat bilen här hemma så de fick bli soffhäng ikväll.
Inte fy skam de heller efter en toppen helg.
Imorgon ä de tillbaka till verkligeheten och jobbet.
Och glöm nu för guds skull inte att ställa FRAM klockorna en timma inatt..
Picnik och utflykt.
Alla behöver vi en daglig dos av kramar.
Och vissa dagar behövs de flera.
Satt i godan ro framför TV:en och gjorde mig i ordning inför jobbet när de började tutas utanför.
Jag trodde de va på vägen så brydde mig inte så hårt.
Men de fortsatte! och nyfiken i en strut tittut tog över.
Tittar ut lagom road att jag äns behövde resa på mig från soffan.
Då ser jag killen i mitt liv står utanför.
Så skiner upp lite lagom, tar på mig skorna och går ut.
Sätter mig bervid honom och tittar lite frågande.
Han förklarar att han hade vägen förbi här på väg till nästa jobb.
Och då är han så söt att han svänger in.
Tutar tills jag kommer ut och allt de bara för att hinna se mig, säga hej, ge mig en puss (eller två), för att sen bege sig vidare.
Jag tror han vet när jag behöver honom som mest för de är då han dycker upp.
Vi pratade lite nu ikväll och kom överäns om att ha picnik i bilen på fredag.
För att sen landa i min tryggt trånga 90 säng.
Låter som de kommer bli toppen.
Nu blir de att dra täcket över huvet och somna in.
Kram.
Psykiskt utmattad.
Ja de är precis så jag känner mig.
Två dagar med kanpp sömn och bara en massa tankar som snurrar runt runt runt.
Och när jag väl somnat får jag sällskap av otäcka drömmar som gör att jag vaknar med ryck och är genom svettig.
Kan man bli annat då?
Nej.
Vaknade i den stora sängen och en karl som sprang runt runt runt innan han kom iväg till jobbet.
Jag bara tittade och kände hur jag sakta drog täcket över huvet och blundade hårt.
Önskade att jag inte vaknat.
Känner hur täcket sakta dras bort från mitt huvud och hur han tar bort håret från mitt ansikte ger mig en kram och puss i pannan.
Som om han VISSTE vad jag behövde just då.
Jag möter hans blick medans han håller om mig.
Han ler lite försiktigt och säger:
" Det kommer bli +15 grader idag så du kan ju gå ner på stan, sätta dig i solen och äta glass om du vill."
Jag tittar frågande och bara nickar.
Hur kan han veta vad jag behöver.
Men hur frestande de än lät så orakde jag verkligen inte.
Kroppen ville upp och hoppa ut i solen och bara vara.
Men de gick inte.
Bara att ta mig från sängen till soffan gjorde att jag ville somna och inte vakna mer.
Trodde jag skulle vara utvilad nu efter gårdagens "allt eller inget".
Att allt skulle kännas bättre och jag skulle fått en god natts sömn.
Fast så vart icke fallet...
Tydligen.
Ta mig till jobbet gjorde mig ännu tröttare.
Men väl där så kunde jag le lite.
Sicka människor.
Så roligt underbara!
Mina solstrålar!
*Tack Helena för dina underbart varma kramar här i bloggen*
De hjälper!
Utmattad, psykiskt!
Ja de sägs så iaf.
Jag känner med min älskade vän som har de jobbigt just nu.
Kan inte vara lätt när man bara vill vara ifred och ta de lung för en gångs skull men ändå kan tomtarna inte lämna människan i fred.
Har aldrig hört personen så nerstämn.
Men allt kommer bli bra.
Eller vad säger man???
Gör som du vill och tänk på dig själv i första hand nu.
Även om vi kommer bort från varandra vet vi att vi finns där för varandra, jag för dig och du för mig och så småning om står vi där.
Öga mot öga och kan möta varandras leenden igen.
Jag själv då?
Jo idag har jag gått som en robbot och nollställt hjärnan.
Ingen okej just nu kanske??
Men sån är jag när de blir för jobbigt och när jag behöver tänka så blir jag som en robbot bland folk.
Stänger av och bara gör utan att tänka.
Tur att jag har ett sånt jobb där man kan göra utan att tänka allt för mycket.
Sen kommer man hem till sin trygga vrå och sitt flick rum.
Då blir de andra miner.
Inget vi närmare behöver gå in på.
Men en dag i taget och imorgon vid den här tiden vet jag helt säkert hur de blir.
Allt eller inget??
Men vart jag är då vet bara framtiden.
↑↑ Jag har också varit liten och oskuldsfull ↑↑
Efter regn kommer sol...
Igår va en toppen dag.
Idag har vart en toppendag.
Dock är inte väglaget lika toppen och vägarna är fläckvis fulla av snö igen.
Dom som bara för två dagar sen va fria från slask och snö.
Alltså inte kul att köra i detta med en bil som är så känslig som den jag kör.
Men eftersom jag är så duktig får jag ta de sakta och parera duktigt.
Snart blir de mat med mor och sen blir de att hämta hem den förlorade familjemedlemen från hans buss resa.
Vila och njut.
Lugnet före stormen.
Två toppen dagar.
¤ Solen lyser himlen är blå de är skön att leva då trallatrallatralalalaaaaa ¤
Idag är jag på topp.
Innan 08.00 så hade jag hunnit köra mamma till jobbet, kört ett Zumba pass här hemma och skrattat i kapp med vännen i telefon.
Nu är de bara att sätta fart med frukost duschen och ansiktet.
För om en timme ska bilen ut och rastas.
Tralla.
Ja visst för ca 2 veckor sen va jag och fixade naglarna och fick ett lack på som skulle hålla tre veckor (garanterat).
Ja de va så de lät när jag beställde tid.
Och eftersom de va så de va sagt frågade jag inte heller nå mer när naglarna va fixklara och jag gick där ifrån.
Men bara efter 1 vecka fick jag problem.
Tummlacket på ena tummen lossnade och såg ut som en lösnagel.
Allt i en enda stor "flaga".
Sen har de bara rulla på med fler och fler fingrar som lacket lossnar på.
Så nu ger jag upp.
Naglarna ser ut som piiiiip efter mitt hemameck i hopp om att kunna laga själv.
Ni vet kan själv syndromet kom krypande.
Så imorgon blir de att köra mamma till jobbet så jag kan åka in och ta bort de här..
Eftersom de tydligen inte går så smidigt att göra själv.
Och jag har ärligt talat varken lust eller tålamod till att hålla på själv.
Så hejdå till lacket som skulle vara så bra och HEEEJ till mina lack igen.
*LOVLEY*
Trött på lack.
Hitills idag har jag vart duktig.
RIKTIGT duktig.
Först en lätt frukost.
Sen en promenad.
Och sen Zumba hemma i vardagsrummet.
Och nu är duschen och lunchen avklarad så nu återstår bara att förstärka mitt vackra ansikte med lite färg.
Ja så klart har jag hunnit med fruktstund också.
Mina apelsiner får man inte glömma.
Snart blir de JOBB JOBB JOBB.
♥ Jag ÄLSKAR de ♥
Duktig idag.
Jo här ute har vi också vägvakter men inte vilka vägvakter som hellst.
Nej nej här är de speciellt OINBJUDNA vägvakter som gäller.
Nämligen vildsvin.
För ett bra tag sen välte en bonde sitt släp i diktet och i de släpet va de fullt med vete eller något annat och nu är de svinens nya hak.
Dom står på vägen, bervid vägen, i skogen, i diket, på åkern, och de kryllar av dom.
Jag som är tuffaste bruden i skogen tar aldrig den vägen hem utan fintar dom och åker alltid över Västerås.
Även om jag har vart i Skultuna och de bara är 9km hem så åker jag över storstan och tar salavägen för att komma hem.
Jag tror stenhårt på att dom kan putta ner både mig och bilen i diket om jag ensam försöker passear deras matområde.
Inget hjälper.
Man tutar, blinkar med helljuset, öppnar fönsteret och vrålar, går ur bilen och inte förrän man börjar prata utanför bilen så lunkar dom sakta bort en bit.
Jag har inget emot att dom finns, bara dom inte syns.
Att bonden väljer att välta med släp har jag inte heller nå emot, men han kunde väl gjort de i skogen så man slapp se deras fula trynen!!
Och nu pratar vi inte om några svin på 10 till 15 st nej nej.
De är en hel arme på 20 till 40 st.
Och senast ikväll såg jag tecken på tillökning.
Åkte då inte själv förbi platsen utan va passagerare och där bland alla stora fula klumpar dyker de upp 6 st små.
Visst dom va söta, men med tanke på att dom också blir stora gjorde att jag fick rysningar och kalla kårar direkt.
Men man ska alltid tänka bra tankar i jobbiga situationer och de gör jag.
För de kunde ju vara värre.
De kunde varit älgar som stog där och då är jag verkligen inte med.
Hellre grisar än ÄLGAR!!!
Sviniga Vägvakter.
Jag är lycklig och jag känner mig helt varm inombrods.
Jag mår toppen.
Ser verkligen ljust på framtiden nu och jag sitter och myser under mitt duntäcke medans jag kramphåller mina apelsiner.
Det spelar ingen roll hur de kommer gå för mig för jag vet att jag kan.
För mig va den 4:e denna månad den dag jag verkligen insåg att även jag kan lyckas.
Jag är inte så dum som jag trodde.
Har slutat sett ner på mig själv och är stolt över den jag är.
Ändå känner jag hur ögonen fylls med tårar..
VA!? Varför??
Jag förstår ingenting.
Kanske är de lyckotårar.
Jag hoppas på de.
Annars lurar känslorna mig Aprillo.
Så stoppar i mig ännu en apelsin i hopp om att tårarna torkar ut.
(Marie: Jo de är ju tur de, hur skulle de annars se ut i drömmarna om de va mer onyttiga demoner jag drogs med?)
Känslosvallning.
Tror ni John Blund gjorde något åt min apelsin nojja?
Neh, va nog för mycket begärt.
Drömde nämligen att jag vart skjuten.
De var det enda sättet att få bort mina apelsindemoner.
Ni vet en sån där dröm där man blir jagad och bara vill springa fortare men de går inte.
Man vill gömma sig men de finns avsolut ingen stans att gömma sig.
Marken är helt rak och platt inte ett träd finns i sikte, häller ingen sten..
Och tillslut kommer förövarna i fatt och skjuter mig i halsen.
Vaknar med ett ryck, är hel svettig och anfådd.
Vågar inte somna om så sätter mig vid TV:en.
Tar mig en kopp te och sen dyker jag på apelsin påsen igen.
Ja demonerna är inte borta.
Inte äns ett skott i halsen kunde få mig att motstå de runda godheterna.
Pang! och jag dog.
Idag har jag haft nojja på apelsiner hela dagen.
Tog en innan jobbet efter flera timmars sug.
Jag kunde inte motstå.
Och sen va de kööört.
Kunde inte släppa tanken på att stoppa saftigt sura apelsiner i min mun.
Vart så nojjigt att jag köpte på mig lite drygt 1kg apelsiner på vägen till jobbet.
På jobbet klämde och kände jag på mina apelsiner och luktade lite då och då på dom.
Trodde jag höll på att bli tokig.
Har nu smällt i mig 3st apelsiner så här på kvällen och fler skulle jag vilja ha men måste hejda mig lite.
Får lov att köpa flera imorgon.
Förstår inte alls vad som hänt med mig.
Har haft sug länge men nu har de verkligen satt sig på min hjärna.
Tar mina apelsindemoner med mig till John Blund för råd och tips.
Apelsin nojja.
Solen lyser!!
Idag ska jag åka buss för första gången sen jag tog körkort.
Känns bra nu när solen är framme, mobilen är laddad med både batteri och musik och mitt humör är på topp.
Inget ska få förstöra denna dag!