Känslosvallning.
Jag är lycklig och jag känner mig helt varm inombrods.
Jag mår toppen.
Ser verkligen ljust på framtiden nu och jag sitter och myser under mitt duntäcke medans jag kramphåller mina apelsiner.
Det spelar ingen roll hur de kommer gå för mig för jag vet att jag kan.
För mig va den 4:e denna månad den dag jag verkligen insåg att även jag kan lyckas.
Jag är inte så dum som jag trodde.
Har slutat sett ner på mig själv och är stolt över den jag är.
Ändå känner jag hur ögonen fylls med tårar..
VA!? Varför??
Jag förstår ingenting.
Kanske är de lyckotårar.
Jag hoppas på de.
Annars lurar känslorna mig Aprillo.
Så stoppar i mig ännu en apelsin i hopp om att tårarna torkar ut.
(Marie: Jo de är ju tur de, hur skulle de annars se ut i drömmarna om de va mer onyttiga demoner jag drogs med?)