Rebecca.

Idag har jag mått bra.
Riktigt så där oförskämt bra.
Vaknade av att en hand strök min kind medans han viskade i mitt öra:
"Älskling jag måste gå till jobbet nu."
Fast jag tror han menade:
"Men flytta på dig jag kommer för sent!!"
Bara de att höra hans stemma de första jag gör och se honom de första jag gör när jag slår upp ögonen är helt obeskrivligt.
Vi kan ju tyvär inte ha de så varje morgon men jag antar att den starten på dagen gjorde att jag vart på topp.
Drog mig en stund med kudden innan jag drog på mig kläderna för att åka till stallet.
Ja de är ju en bit att åka.
Till Örebro ungefär så de tar tid.
08.30 bar de av 09.50 var ankomst tiden i stallet *piiiiiip*.
Med stor förväntan och nyfikenhet går jag med snabba steg och en sökande blick och tittar i stallet efter C.
Och där ute i uteboxen ser jag hans fina ansikte.
Lite snabbare skyndar jag ut och möts av...
EN SKIT GRIS??
Ja då är de inge fel på honom då.
Åh nej de va de inte, han är precis som innan.
Visst inga muskler kvar men de får man räkna med efter hans lilla vända han haft nu igen.
Tillbacka på ruta ett men va gör de?
Ingenting!
Efter ett tag va de hemgång igen.
Så med startad motor körde jag i riktinigen hemmåt.
In i duschen och på med kläder och ansikte för de skulle ju jobbas också.
Man kan ju inte bara få lata sig.
Efter jobbet åkte jag nöjd hem.
Men nu när kvällen kryper sig på kommer mina hjärnspöken igen.
Jag och ensamma kvällar = ingen bra combo.



♥ Toppen dag! ♥