Rebecca.

Känner mig som en liten flicka med lyckorus.
Jag kunde helt själv utan hjälp komma ut på de trådlösa nätet på första försöket.
Såg mig själv få några ryck och hur jag slängde ut datan från förstret i irritation för att jag inte kunde komma ut.
Men se där se där de gick ju som smort.
Jag är nog inte så borta som jag själv trodde.

Sitter här själv då kärleken är ute på en road tripp med sin vän och vapendragare.
De gör mig inget för jag har själv umgåtts med min lilla vän och vanpendragare nästan hela dagen.
In till stan för träning som jag nämnde tidigare men de vart solning, hem göra sig klar, busa med Theo, in till Erikslund för att dra fötterna efter sig och kika i affärer, upp i lägenheten för kaffesvepning och tjejsnack för att sen lämna av henne på stan och landa i en tom lägenhet i lugnan ro.
Ja de kunde ju jag tro iaf.
Grannen spelar musik för fullamuggar och jag hör hur de ramlar in folk med dunder och brak hemma hos honom, så nujta av tystnad de kunde man ju glömma.
Men en toppen avslutning på min underbara helg med lite ensam tid är aldrig fel efter en todo dag som denna.
Ska slänga mig i soffan under filten, höja volymen på dumburken och fantisera om att garnnen och co inte finns där bakom den tunna väggen.