Rebecca.

Jag gjorde det!
Jag backade inte och tvekade inte äns när jag väl kom in till stan och fångades av stunden.
Vilken toppen kväll!!
Är riktigt stolt över mig själv och kommer inte lämna detta utan att ge det ett riktigt försök.
Satsar allt på detta.
Hade en supertrevlig lördag.
Startade kvällen på Bäckby och avslutade kvällen på Bäckby.
Väl inne i stan vart det fördrink och shoot.
Sen vidare ner på city för att få i sig lite mat.
Vart en italiensk restaurang med mycket god mat, lite vin och kaffe på det.
Sen vart det Skybar innan bion skulle börja.
Satt där och tog något att släcka törsten med och bara pratade om allt och inget.
När vi väl lämnade och gick vidare var det redan mörkt.
Snacka om att tiden går fort när man har roligt med världens bästa sällskap.
Fint att titta ut där uppifrån även om jag inte riktigt vågade titta ut pga höjden.
Vi såg The Bounty Hunter.
Och det får nog bli tummen upp för den.

Om det va så att filmen var rolig eller om det bara va stunden och sällskapet som gjorde det kan jag inte avgöra. Men nog skrattade man allt vid ett flertal tillfällen.
Nöjda efter en helkväll kunde vi inte finna ro och avrunda kvällen och bege oss hemmåt.
Vi bestämde oss istället för att gå och sätta oss för att inta lite god dryck och samtala vidare.
När vi insåg att klockan slagit stängningsdags så gav vi oss och rullade hem.
Satt i soffan med varsin kaffekopp och bara pratade och skrattade om ingenting.
Jag blir som en fnittrande liten tjej och jag kan inte sluta le.
Käns bra, men är det verkligen normalt?
Klockan sent insåg vi att det var dags att sova nån timme innan ljuset trängde sig på och letade sig in till oss mellan persiennernas springor.
Var ovanligt pigg när jag vaknade efter de få timmars sömn man fått.
Med mycket tankar och annat snurr i bollen så insåg jag ändå att jag var glad över att fullföljt hela kvällen utan en ända känsla av tvekan.
Tog en dusch och när jag kom ut så var frukosten serverad och framdukad på bordet.
Har verkligen kännt mig speciell och värdefull våra timmar tillsammans.
Uppskattare det till 1000 och tackar av hela mitt hjärta.
Efter frukost och ännu mer prat så var det dags för oss att bryta upp för denna gång.
Tråkigt men sant.
Men jag begav mig inte hem för det utan bjöd in mig själv hos Ella på Haga för söndags kaffe och tjatter om helgens bravader.
Helt plötsligt tog rastlösheten över oss och vi kopplade Svea för en tur ner på stan.
Köpte kaffe och satte oss på en bänk i solen och solade lite medans vi bubblade och skrattade.
Våran humor är nog lägre än glocalnet.
Sen som en spark i rumpen så började det hagla utan förvarning och det var bara för oss att springa.
Svea trodde så klart man kunde leka med det som föll från himlen men... Eeeh nej, inte så bra idé va.
Blev dags för hemgång för min del och min underbara mor bjöd på pizza.
Mätt och belåten efter de så la jag mig på soffan och *poff* så  var jag borta i drömmarnas värld.
Vaknade till och insåg att jag inte kunde sova mer om jag skulle ha en chans att sova nu i natt.
Nu ger jag upp och drömmer mig bort.

Betonglocken vinner och jag ger mig.
In i drömmarnas värld några timmar för att sedanvakna upp och inse att jag trasslat in mig själv i lakanet.