De är väl ändå normalt att känna lite ångest inför att börja jobba igen?
Eller?
Ja men de gör då inte jag.
Kan bero på att jag älskar mitt jobb och en ny utmaning tar sin början.
De i kombo med en strulig semester kan vara anledningarna till att det är skönt att komma tillbaka in i rutinerna igen.
I mitt huvud skulle vi ha två veckor uppe i norr så vi kunde kombinera lugna dagar med fiske och lite jobb på gården.
Istället blev det en vecka och inte alls så mycket gjort som vi ville.
Allt började redan dag ett.
Vi fick skjuta på resan några dagar så hoppade in och jobbade istället.
Okej för mig.
Jobba är ju alltid kul.
Vi fick två biljetter till Björn Skifs på fredagen.
Awsome!
Jag, Daniel, mamma, pappa och moster skulle med båt ta oss till strömsholm för en helkväll.
Helt underbart!
Men de blir inte alltid som man tänkt sig.
Bilen som står på verkstaden sen Maj månad hade vi räknat med att kunna hämta då jag va ner och hämta en ny växellåda.
Men nej.
Mekanikern hörde av sig om att de va nå fel på lådan.
Så jakten efter en ny började.
Vi fick tag i en och leveransen skulle vara samma fredag som vi skulle iväg.
De skulle komma nångång mellan 11-18!?
Båten skulle gå 17.00...
Ja karln fick glatt vänta hemma medans jag började kvällen med min mor, far och min moster.
Det blev en fin kväll med glatt sällskap och trubbadur under båtresan.
Väl framme har karln inte fått nån leverans än...
Vi åt en bit mat för att sen inta våra platser under den soliga sommarhimlen.
Björn kom in och körde.
Vilken underhållning.
Så den kvällen blev ett minne för livet.
Iaf för mig.
Daniel missade dock denna kväll då lådan kom först kl 21...
Tre timmar SENARE än lovat!!!
Sen har det bara fortsatt.
När lådan som inte funkar väl kommer ur bilen så ser killen på verkstan att de är en 8V låda och inte en 16V som de på skroten utgav den för att vara...
Inget är som väntans tider.
Så väl på fredagen våran andra semester vecka kunde vi åka och lämna tillbaka den för att sen packa och kasta oss i bilen och köra våra 50 mil norr ut i vårt avlånga land.
Så vi lämnade stan kl 16.30 och va framme kl 23.30.
Då hade vi en matpaus och ett kaffestopp.
På lördagen va vi lite slitna och tog de lungt i de regniga norrland.
Lite småfix ute bara.
Och sen kom katten.
En tunn hona som är otroligt kelig och social.
Men hon försvann igen..
Ja hej och hej då.
Och mellan skurarna hade vi dörren öppen för att vädra ur.
Och uppe i norr är det som bekant vanligt att gå över och hälsa på utan att ringa.
Och de gällde tydligen djuren också för vipselivips va katten tillbaka..
Med två ungar!?
Jo men godag.
Upp på mina rentvättade kläder och dia ungarna.
Ja men känn er som hemma..
Senare kom hon med en tredje unge..
Hej hallå hela familjen samlad.
Tydligen va de grannens katter.
Men varje dag kom dom och va runt benen på oss.
Vi började rensa bland plank och annat trä som inte skulle vara kvar uppe på loftet i vedboden.
De gick bra till en början.
Sen stötte vi på ett bo..
Hästmyrorna tyckte de va kalas att bo där.
Dock vill inte vi de.
Vi va medvetna om att de hade ett bo nånstans men inte där.
Vi hade redan pratat med en tjej som är skadedjurs bekämpare och hon skulle komma på Tisdagen.
De skulle gruset som skulle ut runt huset också.
De fortsatte komma skurar på söndagen och halva måndagen så blev lungt tempo och åter gick vi in i väntans tider.
Men vi hade ju katterna att jaga som promt skulle in.
Men vi kom ut utan att nån katt kom in tillslut.
Så varför inte passa på att gräva rent på utsidan av vedboden?
Massor med rötter och stenar, men hej de är ju på landet.
Och bra blev det.
Vi ville inte ge oss iväg då man lätt tappar täckning på mobilen där uppe.
Och både tjejen och han med gruset skulle ringa innan de kom.
Men vi hade ju katterna.
Att ta sig in och ut ur huset utan att dom tog sig in va alltid en utmaning..
Så tisdagen gick och på onsdag kväll kom de två första lassen med grus.
Så börja skotta.
Med katterna runt benen.
Eller klättrandes på benen.
Hej och hå.
Vi fick upp ett bra tempo så snart va allt borta.
Och så kom torsdagen.
Då kom hon och spruta bort både myror och getingbo.
Och sista lasset grus kom.
Och allt grus va ute innan mörkret kom.
Då jobba vi på kan jag lova.
Med katterna runt benen.
Om dom inte klättrade PÅ benen..
Så på fredagen började våran resa hem.
Vi tog indalsleden den är så fin att åka.
Och de tyckte tydligen några till.
Och eftersom den är lite kurvig och backig kan man inte köra om.
Så hamnade jag så klart bakom en som låg i 50, nej han öka till 100, neeeej de gick för fort vi kör 50, neeeeh 100 blir bra, nej han skoja 50 blir bäst..
Ja så höll han på.
Så innan vi nått Sundsvall va mitt humör ganska långt ner.
Men sen skilldes våra vägar.
YEEES!!
Humöret lättade iaf i 2min tills jag insåg att vi hamnat i rusningstrafiken som stog still.
Stillaståendet kan berott på att alla trängde sig in trotts att de va rött vid ALLA rödlysen.
Men vad vet jag.
Bara en teori jag har.
Vi tog oss ut sakta men säkert.
Daniel vart mer och mer tyst ju mindre tålamod jag fick.
Konstigt?
Nej inte riktigt...
Men vi kom hem och landade sent på kvällen hemma.
I våran egen säng.
Lördag blev inte mycket gjort.
Kvällen bjöd på bilträff i sällskap av Ella och c/o.
Riktigt trevligt.
Söndagen blev lugn med endast lite tvätt att brottas med.
Så hej måndag och vardagen.
Du är välkommen.
Men även om de blev ett något klagande inlägg är jag inte bitter.
Neeeej nej de va ju en semester med Daniel trotts allt.
Och så här i efterhand kan jag skratta åt eländet.
Kaffepaus efter vägen vid indalsleden.
Det är bra vackert och rogivande.
<3 Norrland <3
