Rebecca.

Kom hem efter underbar dag på jobbet, och en snabbvistelse hos Ulla nu ikväll och fick ett infall.
Jag måste göra något åt detta om jag bara står ut 1- max 2 år till i detta land med den otroligt omväxlande väder.
Om jag bara slutar drömma om allt jag vill göra nu och tar det som det är hoppas på å få ett jobb, tjäna ihop pengar och sen bara dra.
Göra ett hål i den hinnan man kallar livet och bara åka till ett varmare land jobba och uppleva saker man inte kan uppleva här.
Hur härligt skulle inte det vara.
Har sen jag kom hem från Danmark varit helt emot att lämna landet igen.
Tror nämligen att det som hände där alltid kommer hända mig vart jag än åker.
Men så är det ju inte, det var ett helvete som kanske bara händer en gång.
Man vet ju inte om man inte chansar.
Även om jag skulle uppleva det helvetet igen eller ännu värre så kan jag ordan det.
Jag är stark, jag klarar mig själv och kan reda upp saker för jag kommer alltid ha stöttning från min familj.
Det som inte dödar det stärker, och det är förbaskat sant.
Man lever ju bara en gång, ja iaf vad vi vet så ta chansen och gör något av livet.
Alla nya upplevelser och utmaningar är bra att ha med sig i sitt så kallade bagage.
Jag vill vill vill.
Ja jag bara drömmer mig bort till ett varmare land där de finns sol 360 dagar om året, palmer, stränder och en helt annan livsstil.
Jag är ung det är nu jag ska göra detta, göra det knäppa som faller mig in och gå efter mina känslor.
För när jag tänker tillbaka på dagens situation så finns det inget här som jag inte kan vara utan 1 år eller 2.
Inget mer än mina rötter binder mig till detta land och klimatet här har man ju upplevt förr och det finns nog kvar när man kommer tillbaka.
Danmark va ju en inpulsgrej, sökte jobbet för skojs skull, fick jobbet, hälsade på och flyttade dit.
Berättade inget för nån förrän jag fått jobbet.
En vecka efter jag fått svaret åkte jag och hälsade på familjen och en månad efter det så bodde jag där.
Det var den härligaste känsla jag någonsin haft när min familj lämnade av mig där.
Jag stog där med några väskor i rummet som skulle vara mitt hem 1år fram över och bara de att jag känner ingen, jag jobbar i ett för mig främande land och jag kan klara detta.
Kände mig stark och självständig.
Sen att min dröm sprack efter ca 1 månad vart en besvikelse.
Men det behöver inte bli så igen.
Om jag bara satsar på ett annat land med varmare klimat, ett annat språk, nya människor..
Har man något att förlora? Svar nej för mitt hem kommer alltid vara här och det kommer alltid stå kvar.
Jag ska göra det här, bara spräcka hinnan och åka.
Jag har gjort det en gång, jag kan göra det igen!!
Är inte rädd längre och har inget att förlora.







Ci vediamo!