Idag ville jag inte vara med.

Dagen började bra, eller åtminstonde tyckte jag det
Vaknade och kände mig stark.
Tog mina böcker och satte mig och läste använde även datan lite som hjälpmedel och bryggde lite kaffe.
Satt mitt i allt och telefonen min ringde och i andra ändan va en trevlig överaskning, det var D som ringde.
Det vart ett kort samtal men ett mycket trevligt samtal som vart ett riktigt lyfft för mig och vart på bättre humör.
Vi kom iaf överäns om att höras senare och att vi skulle träffas nån dag och snacka lite skit.
Efter några koppar kaffe och en massa läsande så kände jag mig stel och tung i huvet.
Tog en kort paus för att fortsätta sen.
Då dök du upp..
Gapa och skrek, bad mig fara åt helvete.
Innan jag visste oredet av det var du borta och jag hängde inte alls med på vad som hände.
Satt helt paff och försökte förstå.
När jag väl förstog vad det var som hänt brast allt för mig.
Du bara antog att det var så men om du frågat istället för att bara komma in och skrika så hade du fått veta hur de låg till.
Det du sa sårade nå så fruktansvärt så du förstår inte.
Försökte läsa igen men de gick inte jag såg ingenting längre.
Försökte med lite allt möjligt men inget funkade jag bara grät.
Försökte äta med inte äns de gick för tårarna bara ran ner för mina kinder.
Precis som det gör nu när jag tänker tillbaka på de du sa.
Kunde inte äns prata med Ulla när hon ringde för jag fick knappt fram ett ljud.
Vem som hellst hade kunnat säga det där till mig utan att jag brytt mig.
Men när du gjorde det så sårade det verkligen.
De du vräkte ur dig skulle jag aldrig kunna säga till dig de vet du så hur fan kan du säga så till mig?
Ja jag kommer ihåg de så du kan va lugn jag ska lyda ditt råd.
Hade hoppats på ett förlåt jag va bara arg eller nånting bara innan jag somnade så jag iaf kan få sova i natt.
Antagligen därför jag sitter uppe nu för att jag hoppas in i de sista att du ska säga de till mig innan jag somnar.
Men hoppet är väl ute nu när klockan är 02.12....
Ja så en dag kan vända fort.
Från att vara toppen bra till att bli skit och man känner sig som en läckande kran där man inte får stopp på vattnet som rinner.









Idag ville jag inte vara med längre!

Kommentera här: