Rebecca.

Jobbade idag mellan 08.45 och 14.00.
Så ingen lång dag alltså.
När jag satt där svettigast i stan och trampade i motvind så fick jag en tanke:
"Jag vill ha kaffe! Orkar inte brygga kaffe! Aaaah min kusin bor ju här nånstans!"
Toppen idé tyckte jag.
Så svängde in till honom i hopp om att han skulle vara hemma.
Och vilket flyt sen då.
Han va både hemma och bjöd på kaffe.
Vilken tur!!
Jag gillar när jag får såna infall som inte är planerade.
Vi drack kaffe i hans snygga och sköna soffa som jag bara älskar.
Prata en massa om allt möjligt.
Blir nog snart en resa.
Vore ju inte alls fel.
Hoppas bara de funkar och att alla har tid.
Med gott humör och stillat kaffesug gick jag ut till min cykel och trampade den lilla biten vidare till katterna.
Kommer innan för dörren, stänger dörren när något ramlar ner på mig från hatthyllan.
Jag skriker och sprattlar i panik och förskräckelse.
Tittar ner på golvet och får en chock.
Det va Gustav!!!
Antingen hade han saknat mig så mycket eller så ville han bara få mig att svimma så han kunde smita ut genom dörren.
Såt välkomnande!