Rebecca.

Helgen har susat förbi men inte helt obemärkt.
Två lediga dagar och tycker ändå inte att allt för mycket har hänt.
Ändå är jag helt slut nu när min nya arbetsvecka börjat igen.
Kan bero på alla känslo svängar till höger och vänster, upp och ner.
Ja den här helgen har jag varit som en tickande bomb på spänn.
INGEN bra kombination.
Men det är mycket som snurrar i huvet.
Många intryck och beslut jag försöker få grepp om.
Kanske, ja, nej, tänk om, jo kan de va så, hur kommer de sig och mycket annat.
Jag brukar vara den som har svar på tal och inte tar åt mig av retsamma ordslängar.
Men nu för tiden blir jag bara tyst och säger ingenting om nån retas lite med mig.
Känner att jag tar åt mig till en liten del och tittar bort.
Förstår ingen ting.
De är inte likt mig!!
Kan de vara så att jag behöver tid för mig själv och inga måsten?
Förutom jobbet då, självklart.
Kan de vara så att allt detta beror på att jag viftat bort signalerna min kropp försökt ge mig en tid nu?
Kanske borde ta mig i kragen och bara egna lite tid åt mig själv och mitt ego?
Fatta mina egna beslut och stanna upp för ett slag och tänka igenom situationen.
Vill jag ha de så här?