Rebecca.

Igår efter jobbet så skulle de flyttas en soffa från en ägenhet till en annan.
Ja de är väl inte så svårt tänkte jag och antog utmaningen.
Så med humöret i topp begav jag mig glatt mot kvällens event.
Ha ha vad jag bedrog mig.
De jag trodde skulle bli en lätt match vart inte de.
Och de visade sig så snart jag kände på soffan när den va ytterst lite isär monterad.
Tankarna virvlade och jag såg en hel natt flyga förbi medans vi bar soffan, ramlade ner för trappor, tappade soffan på benen och en massa andra olyckor.
Herregud!
Vad hade jag gett mig in i!?
Att få ner den och ut i släpet kändes som en evighet.
Satte mig i bilen och de kändes värkligen som att jag antagit ett evighets projekt.
Suckade och drömde mig bort en stund.
Och jag tror nog de hjälpte.
För när jag klev ur bilen och började bära upp den, så kändes de inte alls tungt och allt gick smidigt.
Så nu kan alla flyttkarlar slänga sig i väggen!
Dom skulle ändå bara vara i vägen när jag sätter fart.
Två tjejer som sliter med soffan och annat som fanns i släpet, de kallar jag girlpower.
Och dagen till ära har jag inte äns träningsverk.

Idag hände någe underligt men kul.
Telefonen pep och jag fick sms.
Men inte av vem som hellst utan en gammal vän som jag inte hört någe av på evigheter.
Hur kul är inte de!?
Snacka om toppen helg och nu tar jag kväller och samlar kraft inför jobbveckan som börjar imorgon.