Rebecca.

Så här lagom till helgens slut och öppet hus på jobbet så bestämde sig ÄNTLIGEN febern att försvinna.
Kännde mig bättre igår kväll men trodde de berodde på Daniels sällskap och vågade inte hoppas på att graderna i kroppen skulle ha sjunkigt.
Men imorse när jag vaknade kände jag mig pigg och utan smärta.
Visst öm är man väl efter 3 dagars feber men de kunde jag ta.
Lättare att jobba utan feber så jag vart som ett litet barn innom mig av lycka.
Ville ha lite sällskap i morse när jag tog på mitt ansikte och försökte dressera lockarna på huvet, så tvingade min stackars 'man' att sitta på sängen och läsa skavallertidning samtidigt som vi kunde prata lite.
Ni skulle sett hur liten och söt han såg ut.
Han såg inte alls ut att trivas i situationen men han gjorde de för min skull vilket jag tycker är charmit av honom.
Och han vet att jag skulle sitta på hans säng och läsa en motortidning medans han kammade bryna om han skulle be mig.
Ge och ta får man väl säga.

Så iväg till jobbet full med energi.
Peppad för att få öronen fulla av jobb.
Men neh de va ganska lungt, iaf uppe hos mig.
Där nere verkade det vara värre.
Men men tiden susade snabbt förbi och lämnade inte ett spår efter sig.
De drog ihop sig så jag slog igen butiken för denna gång.
Drog mig bortåt och hemmåt.
Nu några timmar senare och nerbäddad i soffan ska jag bara göra ingenting och invänta morgondagen.
Då de blir skridskoåkning nere i city med systeryster och Theodore.
<3 LOVLEY!!! <3
(observera att jag inte lovat att komma hem med benen i behåll).