Rebecca.

Ja alla har vi nog varit unga och dumma.
Idag fick jag en aning panik när minnen från "förr" dök upp i mitt huvud.
Tänk om jag fortsatt på samma spår?
Om jag sett varningsklockorna senare vart hade jag då varit?
Om jag inte lyssnat och kört mitt eget race, vad hade hänt då?
Den tanken vill jag inte äns tänka men gör de ändå.
Tänk om de varit så?
Eller så?
Hur hade det då gått?
Ja paniken kom smygande och jag började kallsvettas.
Jag är glad att jag är där jag är idag, och att jag hade dom på sidan av som kunde ge mig den där lilla extra knuffen som jag själv inte hade styrka till när jag såg sanningen i vitögat.
Brottades mycket med känslorna om jag gjorde rätt eller inte ett bra tag efteråt.
Men idag när jag blickar tillbaka vet jag att de vart mer än rätt.
Kämpade med mycket som lätt kunde dragit mig tillbaka utan att jag behövde blinka, om jag inte haft min familj och min vän som stöd.
Ja idag är de inga problem och jag skulle ALDRIG äns tänka tanken att ge mig in i de igen.
Tankarna OM kommer så klart då och då på besök.
Ger mig lite kalla kårar och ilningar genom kroppen.
Men jag vet vad jag går för och vad jag är värld.


Sov hos Daniel i natt.
Vaknade när han gick till jobbet och gjorde mig klar för morgonstund på Råby.
Råby och alla där ger mig mycket skratt och jag gillar det.
Tillbaka till Daniel och diska undan lite och bädda till sängen (glömde nämligen de när jag va liiite sen till bussen).
Sen ner på stan för en kaffe "dejt".
En kopp kaffe, massa skratt och både allvarliga och oallvarliga samtal senare så kallade jobbet.
Vart ganska lungt men hann då med en hel del som behövde göras.
Lovley!
Så nu hemma i TV-soffan kan jag känna mig både nöjd och glad.
Samlar kraft för helgen då jag bestämt att böcker ska bli mina vänner.
Iaf imorgon.
De ska vara bra att läsa lite har jag hört.
Men va de blir får vi se.
Egentid med tankar och en bra bok.
Hur bra är inte de!?
Mycket bättre än att gå ut och vakna bakis dagen efter!


Lite vuxenpoäng till mig!!