Rebecca.

Ja jag vet 23 år och bor fortfarande hemma.
Eller ska man säga bor hemma igen???
Svårt de där.
Men om sanningen ska fram så älskar jag mitt flickrum.
Ja så klart älskar jag mina föräldrar mer som: skrattat med mig (ja mestadels ÅT mig), gråtit med mig, suttit tyst med mig, sparkat mig i röven (inte ordagrant alltså), Sagt åt mig att sakna ner när jag dundrar fram som en virvelvind och mycket mer.
♥ Ni är bäst! ♥
Jo visst drömmer jag mig bort till mitt eget.
En egen lägenhet där jag är boss, där jag bestämmer.
Men att min situation ser ut så här stör mig inte så mycket.
Gör ju vad jag kan för att ta mig ut ur den och jag ser ljuset i tunneln.
Jo då de gör jag.
Jag vet även att jag varit en jobbig jävel i yngre dagar men vilka stog ut då?
Jo mor och far!
Vilka kämpar!

Idag har jag spenderat min nästintil hela dag i mitt flickrum.
Jag började med att bara slöa framför datan och ha en hel del telefonsamtal med alla möjliga.
Men frammåtkvällen vart jag rastlös.
Så här kan jag inte ha de!
Men vill inte ge mig iväg nånstans eftersom jag nyss vart sjuk så gick fram och tillbaka ett antal gånger.
Satte mig på sängen och insåg att om jag fortsätter så här så kommer golvet gå sönder.
Tittade mig omkring och...
Ja jag kan ju städa.
"Hej jag heter Rebecca är 23 år och ägnar min lördag kväll till att städa!"
Så med risk för tråktants poäng så tog jag ett stadigt tag i dammtrasan.
Och vipps va de klart.
Rensade bland papper på bordet och i lådor.
Ohoj så va de klart.
Tog rätt på all tvätt jag tvättade igår.
Och så va de klart.
Bara damsugning kvar men med all respekt för de 2 som uppfostrat mig så gör jag inte de nu.
De får stå på to do listan imorgon efter jobbet.
Nu sitter jag med musik i högtalarna och slappnar av med ett glas rött inne på mitt flickrum.