Rebecca.

 

Vill börja med att klargöra en sak.

Eftersom många misstolkade det jag skrev sist så måste jag få rätta till det.

Mitt förra inlägg va inget "snyft tyck synd om mig" inlägg.

Från min sida var det ett "jag är stark och tar INGEN skit" inlägg.

Så nu vet ni de.

PUNKT OCH SLUT!

 

Idag blev en riktigt bra dag.

Jag gick av ett nattpass på morgonen och planen va att sova.

Meeen så blev det inte.

Möte på stan kallade.

Så hem och frächa till sig och sen iväg igen.

Mötet gick så bra att jag ändrade sovplanen.

Blev inget sova innan alla andra måsten.

Så glad och känslorna spratt i kroppen och vem vill sova då??

Inte jag.

Så dagen rullar på och nu har jag fått en bra kick att köra vidare till nästa mål.

Jag KAN och jag VILL!

Så då blir det så.

 

Vardagarna rullar på.

Jag har antagit nya utamingar och vågade hoppa.

Och nu börjar mina skakiga ben bli mer och mer stadiga.

Kommer sakna det andra sååå mycket.

Det har trotts allt varit en del av min vardag ett bra tag.

Och jag trivs såååå bra med det.

Men fick en chans jag inte kunde tacka nej till.

Och för mig som är ganska mycket vane människa va det ett STORT beslut.

Och ett otroligt jobbigt sådant.

Många bubblande känslor.

Men det som inte dödar de härdar som man brukar säga.

 

Så milstolpen jag passerade idag va behövlig.

 

Nu är det dags att sova.

Insåg det när jag tidigare ikväll platta håret och somnar till så den varma tången hamnar i min panna.

Ett bra tecken på att jag behöver sömn.

Och imorgon vaknar jag upp till en ny fullspäckad dag och ett snyggt brännmärke i pannan.

 

Tack för mig.

Over and out!