Rebecca.

Vem är det man ska övertala!?

Det började för en vecka sen.

Det är som att något finns i kroppen som inte ska va där.

Men det vill inte riktigt bryta ut.

Jobbig när det blir så.

Så när de NÄSTAN är synd om mig så får man unna sig en bit chocklad.

Ja en till får man ta de är ju rätt gott till kaffet.

Sen blir det en till, å en till...

Men vem åt upp hela chockladkakan!?

Har jag??

Nej.

Eller jo de är bara jag hemma.

Där och då insåg jag att även om en förkylning är på g så har även ett hemsk sug av socker infunnit sig.

Ja ni kanske känner igen er.

Alla dessa förklaringar till att få äta vad man vill när man vill...

Varför gör man så?

Måste man alltid övertala sig själv för att äta det man är inprintad att man inte BÖR äta?

Denna vecka har varit jobbig.

Och sötsuget ökade ju mer förkylningen bröt ut

Så i samma takt som jag blev sängliggandes va det som värst.

Jag har vräkt i mig allt man inte bör äta.

Men samtidigt så har jag inte direkt dåligt samvete över det.

En vecka tänker ni..

Ja de är en hel vecka!

Men de är ju inte nyttigt...

Nej det är jag väl medveten om.

Jag har både en spegel och en våg jag med.

Men jag vet även att om jag inte tar när detta hemska sötsug kommer blir det maniskt istället och då blir det ännu jobbigare.

Och det tar längre tid för mig att bli av med suget.

Ni kan tycka det låter som en bortförklaring.

Ja de kan det vara.

Men för mig funkar det.

Men jag vet att när det försvinner så är det borta ett bra tag framöver.

Suget börjar ge sig nu så då tar jag nya tag, för då vet jag att det dröjer innan just detta intensiva sug kommer tillbaka.

Så funkar jag.

Och på detta sätt har kläderna börjat bli förstora.

Alla har vi dippar.

Och jag äter heller öppet för det är när jag börjar äta i smyg det blir fraligt och kläderna i garderoben krymper.