Inte bitter.
Mycket har hänt den senaste tiden.
Det är så pass att man bara går och väntar på vad nästa tragiska nyhet kommer vara.
Att jag också har både nerver och humöret på utsidan hjälper inte i dessa situationer.
Så för att lugna mig och inte brusa upp allt för mycket har jag trängt undan och bara gjort en massa saker för att slippa tänka och känna efter.
Det börjat tyvär ta ut sin rätt.
Hela veckan har de bara snurrat i huvudet och flimrat framför ögonen.
Som en billig fylla ungefär.
Men sen i Onsdags eftermiddag är flimret borta och bara snurret kvar så det går nog åt rätt håll.
Vi håller tummarna för det.
Hur gärna jag än vill köra på som jag brukar måste jag faktiskt inse att jag inte är super kvinnan.
Och att jag just nu har ett litet liv i min mage som blir extra hårt drabbad om jag inte tar hand om mig och börjar sakta ner.
Och mitt i allt så kommer det över mig..
Vissa finns bara där när de behöver hjälp.
Vilket gör mig lite sådär förbannad.
Igen...
Ni vet när man blir tillfrågad att hjälpa till.
Men snällt försöker avböja och förklara att man inte mår bra.
När man sen försöker få tag i personen är responsen noll.
Nästan så att den gått upp i rök..
Ja Hujedamig säger jag bara.
Men nu ska jag andas lungt och räkna till enmiljon!
Så kanske jag inte är arg när jag vaknar...
