V 35 och snart är Ärtan ute.
Som jag nämnt tidigare så är inte det här med graviditet riktigt min grej.
Inte bara pga av illamående, foglossning, vätska i kroppen, halsbränna, sura uppstötningar och fosterrörelser jag inte kan styra över.
Det är inget i en graviditet man kan styra över och de har jag otroligt svårt att ta till mig.
Men utöver de dom händer med mig under denna period så har de hänt en hel del tråkigt med personer som stog mig nära.
Det gör också att känslor sväller över allt mer ofta och när
man minst anar det.
I bilen, i butiken, hemma, borta, ja vart man än är så kan det bara komma över mig.
Det är ju en aning löjligt...
Men nu har det lugnat sig och jag såg ljuset i tunneln när vi skrev papper på nytt boende.
Den 8/5 får vi nycklarna till nya boendet och de känns så bra.
Jag har hoppet uppe och kämpar på.
Men besöket och proverna hos BM senast gav mig en klump i magen.
Men nu springer jag på täta kontroller och hoppas att allt går bra och att riskzonen avlägsnas.
Helst igår.
Jag vill även kunna köra på med företaget fram
tills det är dags.
Även om det bara är 25% så vill jag verkligen jobba de 25% och inte bli sjukskriven på heltid.
Jag har inte tid att bli inlagd nu när vi ska ha visningar av lägenheten och sälja den.
För att sedan kunna påbörja förberedelser inför Ärtans ankomst.
De är mycket att göra innan som vi inte kunnat göra än.
Och jag kan inte lägga allt det på Daniel.
Han får gör tillräckligt här hemma ändå nu när jag inte kan.
Nej nu vill jag ha en lugn period sista tiden.
Gå full tid och ha en vanlig förlossning.
Inga sjukhus besök innnan utan bara få vara hemma tills Ärtan bestämmer att den är redo att kika ut.
Då säger vi så...
PUNKT SLUT!!
