Rebecca.

 

Hej hopp.

Det var inte igår jag var in här.

Har det hänt något sedan sistens?

Nej inte direkt...

Joooo nu luras jag.

Vi har blivit föräldrar jag och Daniel.

Jora.

En dotter fick vi fredagen den 24/3.

 

Så nu kommer min blogg automatiskt ändra innehåll.

Såklart blir det lite skryt om min dotter precis som alla andra gör om sina barn.

För visst är det så att man är grymt stolt

över just sitt barn.

Våran dotter heter Minnea.

Så nu kommer denna blogg handla om allt som har med småbarnslivet att göra.

Och jag älskar att vara mamma.

Och det utan att överdriva.

 

Detta har varit och ÄR en aha-upplevelse för mig.

Jag har själv setat där utan barn och inte förstått vad andra pratar om när de säger "Ja men du vet mina hormoner."

Mmmm visst visst tänkte jag då.

Lätt att skylla på.

Men när jag märkte själv att jag började gråta till ICA-reklamen trotts att den är rolig.

Då insåg jag att hormonerna lever sitt eget liv.

Inget man varken styr över eller skyller på.

Det ÄR så.

Vissa får mer och andra får mindre.

Men jag är inte sämre än att jag kan erkänna att jag har fel.

Så jag vill nu be om ursäkt till alla runt mig som jag bara trott skyller på hormonerna.

Förlåt.

 

Man har sina hjärnspöken samt berg och dalbanor innan man får barn.

Och det är kanske inte så för alla men mina blev värre när Minnea kom.

Jag ställer nu högre krav på

mig själv som mamma.

Jag ska hinna med allt jag hunnit förut och hinna med Minnea.

Mmm det kunde ju jag tro.

Jag måste lära mig vila mer och ta det lungt.

Inte stressa upp mig över små saker.

Jag kanske inte hinner dammsuga, tvätta och diska just idag.

Nej men då är inte de hela världen.

Att bara göra det jag hinner och inte allt jag planerat är okej.

Jag måste bara lära mig det.

 

Efter en ganska komplicerad graviditet med folk som

gick bort och andra som blev sjuka gjorde att det blev för

mycket.

Att jag själv blev sjuk gjorde inte saken lättare.

Tillslut blev jag så pass dålig att de fick lov att sätta igång mig för att få ut mitt barn för att inte riskera att något går snett.

Och ut kom hon med dunder och brak.

Tio fingrar och tio tår och fullt frisk, så jag och Daniel blev både lättade och glada att allt gick så pass bra.

Och såhär i efterhand är jag så tacksam över att både hon och jag klarade detta så pass bra som vi gjorde.

 

Nu när Minnea är 3månader så börjar vi lära känna våran tös.

Man har sett hennes personlighet från dag 1.

Men nu blir den mer och mer tydlig.

Så roligt att se.

Men det som skiljer min blogg mot de flesta andra mammors bloggar är att jag kommer inte lägga ut bild på Minnea.

En hand och en fot eller ett bakhuvud kan komma men inget mer än så.

Det beror på att hon ska få välja själv sen om hon vill vara med på nätet eller inte.

Och jag vill inte bidra med att det finns bebisbilder på henne om hon sen väljer att inte ha några sociala medier.

 

Sen är ju min personliga åsikt lite så att om du inte kan höra av dig och umgås med mig utanför nätet och dessa sociala medier.

Varför ska du då veta hur mitt barn ser ut?

Är du nyfiken så är du mer än välkommen över och träffa oss utan någon skärm emellan.