Rebecca.

Mina känslor har bokstavligt talat åkt breg och dalbana.

Börjarde med en ganska mysig morgon med mina troll.

Hampus satte sig på tvären när jag skulle få i barnen nått att äta.

De ble lite stressigt eftersom vi hade en tid att passa. 

Barnen skulle till sin morfar då jag och Daniel hade ett möte inbokat på sjukhuset angående en anhörig.

För att sammanfatta detta möte så kan jag bara konstatera att denna sjukdom mer drabbar oss anhöriga än den som är sjuk.

Så åkte jag och hämtade våra troll igen.

Då stod lunchen färdig på bordet.

Min pappa han kan han.

Jag är så tacksam för mina föräldrar just nu.

De ställer upp i vått och torrt när de än behövs.

All kärlek till dom.

Sen tog vi en vända till shoppingcentret.

De blev godfika för att tanka energi.

När vi väl sitter där och jag ser Daniel och våra barn kan jag inte annat än känna tacksamhet och lycka igen.

Vi åker hem och jag sätter mig ute en stund så barnen får leka av sig lite.

Efter en stund sätter de sig brevid varandra vid gruset och pratar.

För mig låter de mer som en lördagnatt på krogen. 

Den ena pratar mer otydligt än den andra..

Men jag ser barnen och blir så stolt.

Än är kvällen inte riktigt slut så vi tar en filmkväll i soffan jag och min lilla familj. 

För mer orkar jag inte.

Jag känner mig som en urkramad disktrasa.

Tur det är en ny dag imorgon.