Börjar se ljuset igen.
Livet ändrades över en natt.
Det har varit tufft.
Men jag har lärt mig så mycket om mig själv det senaste året.
Eller snarare senaste tiden.
Vi har nämligen äran att få ha Stina i våran familj nu.
Stina är barnens faster som är behov av assistans dygnets alla 24h.
Men de är ren och skär lycka att få se hur hon och barnen kommunicerar på sitt eget vis.
Jag ska inte sticka under stolen att de varit tufft och de kommer förmodligen vara de till och från framöver också.
Men jag skulle aldrig vilja ha de på annat sätt.
Anledningen till att vi får ha henne i våra liv är ju för att hon bodde med svärmor.
Vi vill att hon ska ha så lika de familjeliv hon är van vid som de bara är möjligt och inte hamna på ett gruppboende.
Det blev ju inte exakt som Stina är van eftersom vi har två små och det är Stina inte van att bo med.
Men de går toppen!
Barnen älskar sin faster och Stina älskar barnen.
Så kul att se!
Det är också anledningen tilll varför jag medvetet valt bort bloggen.
Vi har varit tvungna att fokusera på oss som familj och att få våra olika vardagar att bli en och samma, det har varit och är fortfarande en utmaning.
Men vi är en bra bit påväg.
Mina bustjejer! <3
Jag har bara de senaste dagarna insett hur dåligt jag mått sen påsken förra året.
Sämre än jag själv velat se.
Men sen början av året har jag jobbat på att sätta mitt mående i större fokus igen.
Att de faktiskt är okej att inte orka göra saker.
Att istället mysa ner mig i soffan och se på film med barnen eller bara sitta med en kopp kaffe på golvet när barnen leker runt mig utan att jag tänker.
Bara vara i nuet är viktigt!
Och mina barn ger mig energi.
Jag vet de låter klyschigt men det är sant.
Jag har även insett att sitta och titta på TV VARJE NATT till klockan är 2 funkar inte i längden.
Därför har jag faktiskt nu hittat något som funkar för mig!
Att lyssna på podd.
Japp.
Går och lägger mig lite tidigare.
Tar på mig mina lurar och lägger mig i de mörka sovrummet med mina sovande barn som också gör mig lugn.
Lyssnar på podden Mammasanningar som ger både skratt (ja inombords såklart då jag inte kan skratta högt för då riskerar jag att väcka barnen), men även nödvändig tips och trix för att överleva småbarnsåren.
Jag blundar medans jag lyssnar, stänger av hjärnan och bara är i nuet.
Och så mycket mer avslappnad jag är när jag somnar.
Upplever att jag sover lugnare.
Färre uppvak på nätterna (utöver de barnen vaknar såklart).
Jag tror jag nog insåg allt i sist sekund innan jag skulle träffat den berömda väggen med dunder och brak.
Och de är så skönt att känna att jag hann vända!
JAG GJORDE DE!
JAG TOG MIG I KRAGEN!
Så nu blir de mer podd.
Ja klockan är mycket men de är helg.
Då får man va vaken lite längre!