0 Läs mer >>
Eftersom de är detta att inte nämna vid namn virus sprider sig och barnens faster är i riskgrupp så har jag valt att ha barnen hemma. 
Och eftersom jag jobbar som assistent till barnens faster så är barnen med på jobbet.
Ja nu är de ju så att allt tar längre tid med mina nya kollegor.
Min ena kollega älskar att brotta ner den yngre kollegan, sätta sig på hans rygg och skrika hoppla polle medans den mindre kollegan ligger på golvet och gråtskriker.
Den minde kollegan springer mest med ena armen i luften och skriker "MAOI! VAIANA! MAOI!" 
Ja när han inte är nerbrottad alltså.
Stina som alltså är barnens faster hon älskar att skrämma barnen.
Speciellt den lilla.
Så helt plötsligt kan jag möta en skräckslagen Hampus som följs av en springande Stina och efter kommer Minnea och skriker "Nej Stina! Nu slutar du jaga min lillebror!"
Ett annat senario är att man lyckats smyga ut ur sovrummet utan att barnen vaknat.
Väcka Stina och göra klart de första morgonrutinerna utan att Minnea eller Hampus vakant.
Yes!
De känns som en seger.
Men då vänder man ryggen till Stina och vipps är hon i sovrummet där vi sover.
Tänder lampan och väcker barnen.
Ja så då va morgonen i full gång!
Man tackar men jag vet redan att jag lever.
Ja de är också väldigt mysiga stunder absolut. Men så kan jag ibland ändå inte låta bli att undra om jag tog mig vatten över huvudet när jag beslutade att inte ha barnen på förskolan. 

Jag älskar både Stina och mina barn! 
Nu får ingen tro nå annat!

Och de går bra. 
Jag får bara göra alla sysslor när alla sover.
Fast de är väl som vanligt sen man fick barn.
Alla sover och jag städar, tvättar eller fixar annat som måste göras. 
Men nu är alla måsten gjord och jag varvar ner lite innan sängen.
Mammasanningar podden och lite nackmassage. 
Det är vad en småbarnsmamma behöver ibland.

(null)

Barn + Jobb.

0 Läs mer >>
Min tanke va redan igår att jag skulle ha en till ute dag med barnen.
Det va så lyckat igår.
Så vet vi ju att det blir ju sällan som man tänkt sig med barn...
Och då båda barnen sovit oroligt inatt fick jag tänka om.
De blev mysmorgon med film i sängen. 
På barnens begäran.
Sen en brakfrukost som blev en långsittare. 
På barnens begäran.
Så mysigt med en lugn start på dagen.
När barnen själva vill. 
När de va dags för barnen att sova en stund på dagen så somnade jag med.
Så där låg vi alla tre och snarkade ikapp. 
Självklart va de skönt men jag hade ju tänkt hinna med endel annat den tiden dom sov.
Men så blev de ju inte nej..

Barnen va glass sugna när dom vaknade.
Så då gör jag som dom vill.

Fram med glass, såser, strössel och strutar!
Här ska de bli glass kalas!

(null)

Sen fortsatte vi i gårdagens godisskål.
Lagom sockerstinna sådär på eftermiddagen.
Nu ska ni inte tro att de alltid blir som barnen vill här hemma. 
Oftast blir de kompromiss men just idag valde jag att inte ta några fajter utan bara köra på de barnen ville göra. 

Både lunchen och middagen blev olika rester så de resulterade i att vi kunde buss mer och laga mindre mat.
De va ju bara att värma.

Men innan middagen så fick de bli att tvätta av barnen i badkaret.
Minnea lekte glasögon med chokladgodiset som hon hade två fina bruna ringar runt ögonen.
Hampus hade både chokladsås och strössel i hårbotten.
Men skitiga barn är lyckliga barn. 
Har jag hört!

Nu ligger jag här i sängen igen för att natta dom. 
Båda börjar andas tungt.
Riktigt sövande med deras andetag. 
Men jag får inte sova för ikväll är det FARMEN FINAL!!
Ja jag följer det från första till sista programmet. 
Det har jag gjort sen de började sändas för flera år sedan.

Jag hejjar på Peter, Johanna eller Fredrik! 
Svårt att välja en av de tre...
Spännande att se vem de blir.
10min kvar till start! 
Nu får barnen somna fort! 


Mys söndag.

0 Läs mer >>

Livet ändrades över en natt.
Det har varit tufft.
Men jag har lärt mig så mycket om mig själv det senaste året.
Eller snarare senaste tiden.
Vi har nämligen äran att få ha Stina i våran familj nu.
Stina är barnens faster som är behov av assistans dygnets alla 24h.
Men de är ren och skär lycka att få se hur hon och barnen kommunicerar på sitt eget vis.
Jag ska inte sticka under stolen att de varit tufft och de kommer förmodligen vara de till och från framöver också. 
Men jag skulle aldrig vilja ha de på annat sätt.
Anledningen till att vi får ha henne i våra liv är ju för att hon bodde med svärmor.
Vi vill att hon ska ha så lika de familjeliv hon är van vid som de bara är möjligt och inte hamna på ett gruppboende.
Det blev ju inte exakt som Stina är van eftersom vi har två små och det är Stina inte van att bo med. 
Men de går toppen! 
Barnen älskar sin faster och Stina älskar barnen. 
Så kul att se! 
Det är också anledningen tilll varför jag medvetet valt bort bloggen.
Vi har varit tvungna att fokusera på oss som familj och att få våra olika vardagar att bli en och samma, det har varit och är fortfarande en utmaning. 
Men vi är en bra bit påväg. 

(null)

Mina bustjejer! <3

Jag har bara de senaste dagarna insett hur dåligt jag mått sen påsken förra året.
Sämre än jag själv velat se. 
Men sen början av året har jag jobbat på att sätta mitt mående i större fokus igen.
Att de faktiskt är okej att inte orka göra saker.
Att istället mysa ner mig i soffan och se på film med barnen eller bara sitta med en kopp kaffe på golvet när barnen leker runt mig utan att jag tänker.
Bara vara i nuet är viktigt!
Och mina barn ger mig energi.
Jag vet de låter klyschigt men det är sant. 
Jag har även insett att sitta och titta på TV VARJE NATT till klockan är 2 funkar inte i längden. 
Därför har jag faktiskt nu hittat något som funkar för mig!
Att lyssna på podd.
Japp.
Går och lägger mig lite tidigare.
Tar på mig mina lurar och lägger mig i de mörka sovrummet med mina sovande barn som också gör mig lugn.
Lyssnar på podden Mammasanningar som ger både skratt (ja inombords såklart då jag inte kan skratta högt för då riskerar jag att väcka barnen), men även nödvändig tips och trix för att överleva småbarnsåren. 
Jag blundar medans jag lyssnar, stänger av hjärnan och bara är i nuet.
Och så mycket mer avslappnad jag är när jag somnar. 
Upplever att jag sover lugnare.
Färre uppvak på nätterna (utöver de barnen vaknar såklart). 

Jag tror jag nog insåg allt i sist sekund innan jag skulle träffat den berömda väggen med dunder och brak.

Och de är så skönt att känna att jag hann vända! 
JAG GJORDE DE! 
JAG TOG MIG I KRAGEN! 
Så nu blir de mer podd.
Ja klockan är mycket men de är helg. 
Då får man va vaken lite längre!

Börjar se ljuset igen...

0 Läs mer >>
Mycket som händer nu.
Nya jobbet är i full gång och jag trivs såååå bra. 
Arbetskamraterna och min chef är guld världa!
I måndags fick jag beskedet att min svärmor tyvär gått över till andra sidan.
I och med de så komm alla känslorna på en och samma gång. 
Det har varit tufft i 6 månader att se henne så sjuk som hon va. 
Man tror lixom man är beredd på de dåliga nyheterna då när det är dags.
Men så är inte fallet.
Man kan aldrig vara beredd på ett sånt besked.
Nu får vi bara hålla ihop och kämpa på medans känslostormarna fortsätter.
Vi får ta vara på de lilla i vardagen och varje dag påminna våra nära och kära om att vi älskar dom.
För man vet aldrig när våra vägar skiljs åt. 
Jag har nåtts av 9 dödsbesked på 3år nu.
Och alla är lika tragiska. <3

(null)

Igår blåste vi bubblor och när jag säger till vår kloka dotter på 2år att de åker ända upp i himmelen svarar hon.
"Ja till farmor. Vi blåser till farmor."
Då är de lite extra svårt att hålla tillbaka tårarna.
Kloka lilla Minnea <3



Här kommer alla känsl...

0 Läs mer >>
Tänk att nytt jobb alltid ska vara så nervöst. 
Jag brukar ha svårt att sova kvällen innan men inte inatt.
Jag somnade ganska så fort och kom upp riktigt bra imorse.
Klart de är segt efter nästan 3år hemma.
Men jag kom upp medans övriga i familjen låg och sov.
Tog mig en dusch och hann göra mig klar innan jag gick in och väckte barnen.
Hann även dricka lite kaffe.
Daniel hjälpte till när han kom upp och vi hade en riktigt mysig morgon utan stress, skrik och gap.
Så underbart!! 

Kom i tid till jobbet och kände mig hyfsat på banan.
Rundvandring och sen lite medlyssning och då kom nervositeten.
Inte för att jag skulle göra annat än att lyssna men ändå stressar jag upp mig och tankarna om när man själv ska sitta där på mitt första pass själv.
"Shit va jag kommer göra bort mig!"
"Tänk om jag inte klarar det här!"
Ja ni vet vad jag menar.
Men sen under dagen så insåg jag att ja jag kommer vara ny.
Ja de kommer vara mycket
Men framför allt.
Ja jag kommer klara av de, bara jag har is i magen och låter de ta tid innan jag är inne i det. 
Så summa summasumarum av dag 1 är över förväntan.

(null)

Nu är jag så taggad på resten av utbildningen som pågår i 2 veckor. 

Lets do this!!


Nytt jobb är alltid s...

0 Läs mer >>
Nu är de mycket som är i rullning.
På måndag börjar jag jobba igen efter 2.5år hemma.
Ska blir skönt att komma igång på allvar och få en "tråkig" vardag som alla andra.
Men redan på fredag blir de att träffa gänget som börjar samtidigt som mig.
Kul att få ett ansikte på alla.

Men inte nog med de så har vi provat äta enligt lchf ett tag här hemma.
Eller ja 1.5 v. 
Än så länge är de -3kg på vågen och väldigt "enkelt" att leva efter.
Förberedelser behövs men de är inte nå anavcerat.
Och vad behöver inte planering och förberedelser i livet?
Va även ut på restaurang i helgen och höll mig till de jag fick äta utan att behöva övertänka, krångla till beställningen eller räkna poäng.
Passar mig perfekt!

Så både viktresa och nytt jobb på G.
Och såklart uppfostrar vi våra två troll också.
Inte alltid så lätt som man trott.
Minnea har skaffat sig en attityd och Hampus gör allt för att härma sin syster som enligt honom är en rockstjärna värd att avguda.
En märklig känsla när man blir sjukt frustrerad samtidigt som man är stolt som en tupp över den lilla människan som precis talat om för mig att hon vet bättre än mig. 
Jo för hon har ju mer livserfarenhet än mig med sina 2,5 år mot mina 32! år...
Älskade trollungar. 

(null)

Nu kör jag all in.

0 Läs mer >>
Dag tre med träning och ny kost.
Dagen började med vad jag trodde va dåligt med sömn och migrän.
Inte haft det på flera år men trodde nu den va tillbaka.
Men senare idag insåg jag att de är min kropp som reagerar på att den inte får socker längre.
Ahaaa.
Tänk vad jag gjort mot min kropp. 
Det är ett sjukt beteende..

Men sen kom nästa aha.
Jag tog mig trotts brist på motivation ändå till gymet.
ALLA gåband va upptagna så jag tog min gamla trotjänare crosstrainern.
Jag ställde in mig på att okej som vanligt orkar jag MAX och då menar jag absolut max 20min.
Sen darrar benen och jag vill kräkas.
Efter ett tag svettas jag så mycket att ena ploppen på hörlurarna  åker ur örat. Så tittar mer på tiden och ser att de gått 30min.
30min och jag hade mer kvar att ge!
Vilken grej!!
Så då kör jag på och när jag håller på att trilla av inser jag att flera gåband är lediga så jag tänker att jag byter.
Och då har jag helt plötsligt stått 50!! min på crosstrainern.

(null)
(Ja jag va tvungen att ta en bild såklart!)
Det har inte hänt sen jag tränade som mest för 5år sedan.
Då kunde jag springa på den i 1h 15min innan benen gav vika.
Jag blev så glad nu när jag inser att jag snart kan vara där igen.

Så summasummarum av denna dag är ändå att jag insett att jag kan och orkar mer än jag trott.
Jag har underskattat mig själv fööör länge nu.
8 månader kvar nu kör JAG!! 
Och jag kommer lyckas. 
Just wait and see!! 

(null)

Day 3.

0 Läs mer >>
Jag tog in ett mycket bra citat från min gamla vän.
One day? Day one?
Jag har valt DAY ONE!
Så nu är dag 1 snart slut och jag tänker kämpa för de är verkligen nu eller aldrig.
Och jag har aldrig varit nån som gett upp.
Jag är inte en sån tjej.
Jag kan själv och är en "krigare".
Låter nog klyschigt i mångas öron men jag har aldrig backat för något.
Och jag tänker inte börja nu.
Backa för min egen spegelbild?
Ge upp för att jag känner mig malplacerad och obekväm bland folk?
Hell NO! 
Så idag la jag om kosten och va tillbaka på gymet.
Och de va det bästa beslut jag tagit på länge.
Shit vad jag saknat gåbandet och crosstrainern!
Lyckoruset som nu infinner sig och så nöjd jag känner mig.
Så vill jag ABSOLUT känna varje dag!
För jag är värld att vara lycklig och må bra precis som alla andra.
Så nu kör jag!!

(null)

En med ett mycket stort hjärta står bervid mig.
Och eftersom jag inte bett om hennnes godkännande om att vara med just här så får hon vara lite anonym.
Men hon är en älskad vän och jag vet inte vad jag skulle göra utan henne!
Hon finns i vått och torrt.
Och precis just nu när jag behöver henne som mest så har hon inte avvikit från min sida en enda gång!
Du är bäst min vän!!
Löööv you BIG time!! <3

Day one not one day!

0 Läs mer >>
Nu är Hampus färdig inskolad.
Efter 1 vecka är han klar.
Våran duktiga kille.
Jag trodde inte de skulle gå på 1 vecka med tanke på hur mammig han är.
Men jag hade fel jag erkänner det.
Så på måndag är de förskolan som gäller för båda våra små troll <3
Vart tog tiden vägen!?
Jag tyckte nyss de vå små hjälplösa krabater som jag kom hem med från BB, men nu är de både självgående och kan säga emot mig....

(null)

Och Hampus har även lärt sig gå, så nu knatar han på hej vilt.
De står inte på förrän dom springer åt varsit håll när vi är ute.
Jag svettas av bara tanken!

Känslomässigt för min del har de gått bättre än väntat med detta.
Jag trodde jag skulle sitta i bilen och storböla vid lämning men nej jag hade fel igen.
Jag har fokuserat på honom så inte ens tänkt på hur jag själv känner inför detta.
Att se hur han trivs i gruppen med pedagoger och barn.
Att det gör så även en mammagris som han  kan släppa taget om min hals är så underbart!
Då känns de både tryggt och rätt att lämna honom där.

Och varför ska jag vara ledsen om mina barn inte är de.
Om dom trivs och är glada finns ingen anledning för mig att pina mig själv med ledsna känslor.
Nej jag kommer alltid glädjas med mina barn.

Nöjda barn = Nöjd mamma. 
Punkt slut!

Inskolning.

0 Läs mer >>
Idag har varit en jobbig dag känslomässigt.
Mina känslor har bokstavligt talat åkt breg och dalbana.
Börjarde med en ganska mysig morgon med mina troll.
Hampus satte sig på tvären när jag skulle få i barnen nått att äta.
De ble lite stressigt eftersom vi hade en tid att passa. 

Barnen skulle till sin morfar då jag och Daniel hade ett möte inbokat på sjukhuset angående en anhörig.
För att sammanfatta detta möte så kan jag bara konstatera att denna sjukdom mer drabbar oss anhöriga än den som är sjuk.
Så åkte jag och hämtade våra troll igen.
Då stod lunchen färdig på bordet.
Min pappa han kan han.
Jag är så tacksam för mina föräldrar just nu.
De ställer upp i vått och torrt när de än behövs.
All kärlek till dom.

Sen tog vi en vända till shoppingcentret.
De blev godfika för att tanka energi.
När vi väl sitter där och jag ser Daniel och våra barn kan jag inte annat än känna tacksamhet och lycka igen.

Vi åker hem och jag sätter mig ute en stund så barnen får leka av sig lite.
Efter en stund sätter de sig brevid varandra vid gruset och pratar.
För mig låter de mer som en lördagnatt på krogen. 
Den ena pratar mer otydligt än den andra..
Men jag ser barnen och blir så stolt.

(null)


Än är kvällen inte riktigt slut så vi tar en filmkväll i soffan jag och min lilla familj. 

För mer orkar jag inte.
Jag känner mig som en urkramad disktrasa.
Tur det är en ny dag imorgon. 

Berg och dalbana.

0 Läs mer >>
Idag är de 1 vecka sedan vi kom upp till stugan.
Ingen har varit här på hela sommaren så vi hade en hel del gräs att brottas med.
Och så kommer de även bli nästa år då de nu bara är vi som är här.
Ja min svåger och svägerska kan såklart komma men de har ännu längre än oss hit.

Men nu är de dags för oss att stänga igen och åka hem imorgon.
Jag hoppas våra 50 mil hem går lika bra som de gjorde hit upp med våra små.
Nästa år blir vi här mycket längre.

Igår åkte vi även dryga 20 mil för att besöka min moster och hennes man i deras stuga.
Den ligger på fjället och vilken utsikt de har!

(null)


Minnea och Daniel bubblade i deras bubbelkopp och dom trivdes verkligen.
Så nu är de prat om att vi också ska skaffa en. 
De va så mysigt så vi stannade över natten.

Men även om vi kommer hem imorgon är inte semestern slut.
Nej vi har 3 veckor kvar på hemmaplan och de kommer bjuda på en hel del oförglömliga minnen. 

Jag är mer en redo! 

(null)

(null)

Veckan i Norr har pas...

0 Läs mer >>
Jag inser att jag inte bloggar varje dag.
Jag trodde för högt om mig själv. 
Men jag hinner verkligen inte. Hahaha.
Så nu kör vi på 2-3 inlägg i veckan istället.

Vi har just nu semester och befinner oss uppe i stugan. 
Vi fick underbart sällskap i Söndags.
Tessan med familj kom.
Gissa om våra barn blev överlyckliga! 

Åkte in och skulle möta upp dom i Sollefteå och helt ärligt så är det i Norrland de händer.
Fastnar i en bilkaravan med säkert 10-15 husbilar och husvagnar.
Men inser snart att bilen framför mig varken är en husbil eller drar en husvagn.
Men va är de som fastnat i takräcket!?
Funderar länge tills jag inser att de här nog ett par badbyxor som hänger på tork. 

(null)

Hahahaha jag älskar alla påhittiga lösningar som finns här.
För helt ärligt tror jag inte vi skulle kunna se detta i stan.

Igår va vi till Junsele djurpark och gissa om vi hade en super mysig dag!
Slänger in lite bilder då de säger mer än 1000 ord.
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Både barn och vuxna va bra trötta efter en dag med att titta på djuren men även leka i cirkustältet. 
Inget barn gjorde sig illa men jag drog såklart på arslet när jag skulle ur en av hoppborgarna.
Vi är så glada och tacksam att ha dessa människor i våra liv.

Nu har vi en mysig förmiddag i stugan innan vi vinkar av våra vänner.
Men vi stannar ett tag till.

Okej jag inser.

0 Läs mer >>
Jag bestämmer mig att nu börjar mitt liv bli lite intressant igen.
Min ork är nästan tillbaka så jag ska ju börja blogga igen.
Så jag loggar in och gör ett inlägg och tänker att nu kommer de rulla på.
Nemas problemas!
Skrev ett inlägg igår och kände mig stolt och på G när jag la mig. 
Så missar jag mitt stolpskott att trycka på publicera knappen...!
Hur är de möjligt!?

De va inte de mest intressanta inlägget igår egentligen.
Dagen bestod av tvätt, städ och packning.
Men de va ändå en hyfsat inlägg om att göra allt själv med två små barn hemma, och en bild på den vardagliga kaos som uppstår i en sån situation.

Idag åkte vi norr över.
Vi har spenderat 50 mil och 8 h i bilen med våra små troll.
Oj vilken kaos tänker ni.
Det trodde jag med!
Men nej faktiskt inte.
Vi är både chockade och väldigt stolta över våra barn.
De höll god min och vart inte tjuriga nångång.
Jag som packat med massor av mutor för att vi alla skulle överleva bilresan.
Så en muta fick istället bli belöning sista biten eftersom de varit så duktiga.

Så nu är vi här i stugan och ska njuta en hel vecka.
Daniels första semster vecka börjar på måndag.
Igår fick jag även erbjudande om en heltidstjänst. 
Och vem tackar nej till de!?
Inte jag iaf.
Så min provanställning börjar den 16e September. 
Så nu njuter vi av semester och av mina sista veckor som mammma ledig.

Gissa om jag längtar till rutiner och "tråkiga" vardagar efter att varit hemma i över 2.5år.

Men först!
Semester!

(null)

Vilken miss!

0 Läs mer >>
Okej.
Nu tänker jag ge mig på en nystart här på bloggen.
Och jag kommer verkligen försöka göra minst ett inlägg varje dag.
Så nu kör jag!!

Snart ska minstingen in på förskolan och jag ska börja jobba igen.
Vart tog tiden vägen!?
Jag som nyss tyckte vi fick honom.
Fast de är klart. 
Jag tyckte nyss vi fick Minnea också.
Och hon är redan 2.5 år.
Det är en tjej med humör och vet vad hon vill.
Henne sätter man sig inte på i första taget.
Och gissa om Hampus på 1.5 år gör precis som sin syster.
Jag funderar ofta hur jag kan ha fått dessa barn med sina temperament.
Men så räcker de med att jag slår i tån, trampar på en leksak eller missar en måltid så inser jag att de kommer från mig.
Ja jag har nog lite attitydsproblem jag med i vissa situationer ibland. 
Men mellan alla dessa utbrott och situationer så har vi de riktigt mysigt och riktigt roligt.
Minnea är en riktigt mys tjej när hon sätter den sidan till.
Och Hampus är en mamma pojke.
Men våra barn älskar bus och skoj mest av allt.

Så vill ni följa oss och våran vardag är ni välkomna hit.

För här kommer vi.
En familj på 4 som är lite mer kantstötta än den "normala" familjen.


(null)

Ny start.

0 Läs mer >>
 
 Minnea är nu 1.5år och Hampus är 5 månader!?
Vart toh tiden vägen??
 
Sista jag skrev så tog vi av Hampus skenan.
Då va han lite drygt 6 veckor.
För nån vecka senda va vi på återbesök på ortopeden och nu är han helt frisk förklarad.
Han kommer inte få några som helst besvär av detta senare i livet.
Som överläkaren sa: ”Han kan bli elitidrottare om han vill, detta är inget som kommer påverka honom i framtiden.”
Så skönt. 
 
Minnea  har börjat förskolan.
Så hej och välkommen förkylningen som inte vill ge sig.
Jag älskar att Minnea nu är en lite människa.
Hon pratar på sitt sätt.
Inte allt för många ord men hon ljudar såå mycket.
Hon kommer verkligen fram och låter och man hör hon hon vill berätta om sin dag med alla kompisar på förskolan, eller något hon precis lekt, eller berätta om något hon sett. 
Ja listan kan göras lång så som hon pratar.
Jag tror hon kommer bli en riktig snackpåse sen när hon kan prata helt.
Varje dag är full med skratt och hon är familjens lilla clown.
Hennes kroppsspråk och hennes dansande gör att man inte kan annat än skratta.
Men jag sliter mig även i håret 100 gånger om dagen.
För i samma stund som hon började gå så slutade hon lyssna på sin mamma.
Ja jisses.
 
Att vara mamma är helt underbart.
Men för att vara en bra mamma behöver även jag andrum från mina små troll ibland.
Första gången jag lämnade bort dom var de super jobbigt. 
Som det självklart är för alla.
Men jag har sett att även dom behöver komma ifrån mig och Daniel då och då.
Dom behöver komma bort och bli lite bortskämmda.
Få alla uppmärksamhet och allt va de innebär.
Jag är ju deras mamma och inte deras kompis.
Och hemma är hemma där får man inte alltid som man vill och absolut inte alltid göra som man vill.
 
Att gå från ett barn till två barn på så kort tid.
De va sååå jobbigt i början.
Ja har man inte gjort de själv så vet man inte hur de är.
”Det går över de blir bättre sen!”
De säger alla.
Men vad hjälper de mig nu!?
Det är nu jag är trött inte sen.
Det jobbigast va inte barnen. 
Absolut inte vi har otroligt snälla barn.
Båda har alltid sovit hela nätter från de att dom föddes och är oftast super glada.
Visst har de båda haft eftermiddag och kvälls kolik men aldrig på natten.
De tär en hel del men de finns dom som har de värre/
Utan de jobbigaste va att få ihop en vardag med den slita kroppen som inte alls vill som jag.
Kroppen är sliten foglossningen finns kvar och jag drar på mig ryggskott och nackspärr hela tiden.
Och städa fanns ibörjan inte på världskartan att hinna med när barnen var vakna så de gjorde jag sena kvällar och ibland nätter.
Fast nu så blir de bättre och bättre med att hinna med.
Men nu är även Hampus större och nöjd i tillvaron och Minnea är så självgående och är på förskolan 3 dagar i veckan. 
Då passar jag på att jobba hemifrån, städa, umgås med vänner och bara ha egentid med Hampus.
Det känns som att nu börjar tiden då jag kan få vara mamma Rebecca och även bara Rebecca.
Jag är sådär riktigt nöjd med livet nu. 
 
 
 
 

Livet med 2 barn.

0 Läs mer >>
 
ÄNTLIGEN!
Idag fick vi ÄNTLIGEN ta av Hampus skenan.
Lyckan i den pojkens ögon när han insåg att vi inte skulle ta på den igen.
Han låg på soffan och sprattlade som en tok samtidigt som han jollrade och skrattade.
Mammas lilla prins.
6 veckor är nu över men han är inte frisk förklarad.
Vi inväntar en kallelse till när han är 5 månader.
Så efter de undersökningarna vet vi mer.
Men vi har hoppet uppe.
Sist såg de bra ut.
 
Vi inledde dagen med att fira.
De gjorde vi genom att åka och plocka jordgubbar.
Det blev varmt men Hampus sov sig genom större delen av tiden.
Minnea där emot åt sig genom tiden i jordgubbslandet.
Hon verkligen älskar jordgubbar så detta va ju rena himmelriket.
 
 
 
 
Tur jag har vanish hemma för jordgubbsfläckarna på kläderna är inte att leka med 
HAHAHAHA!
Men skitiga barn är lyckliga barn. 
Anita på BVC bara log när vi kom.
Jag svettig, Hampus hungrig och Minnea helt fläckig.
Så kan de gå när man kommer direkt från jordgubbarna.
Men vi va lite tidiga så Hampus hann få mat.
Minnea fick mellis.
Och jag hann sluta svettas.
Så allt i sin ordning och besöket gick kanon bra.
Han växer så de knakar.
Vi avslutade dagen i Kolbäck med lek och jordgubbsfika hos Penny och Juni. 
Så jag fick med mig mycket trötta men nöjda barn hem. Minnea pratade och skrattade halva vägen men sen slocknade hon. 
Pluttan.
Imorgon åker vi och badar en stund.
Så nu checkar denna trötta mamma ut för idag.
 
 

6 veckor är nu över!